Vinterland

Snön, vit och tyst, Lägger sin kalla hand Över markens mörka skugga, Och världen sover, drömmer.

Älvarna fryser, Fåglarna stilla, glömda, Och ensam är eken, Under sitt glittrande täcke.

Melankolisk tystnad, Ljusets lek försvinner, Men stjärnorna klär Det kalla, ordlösa havet.

• Karin Boye